Människans arv, livsstil och den erfarenhetsbaserade naturläkekonsten

Människan föds med ärvda anlag som tillsammans med hennes livsstil formar hennes hälsa. Livsstilen har oftast större betydelse för hälsan än de ärvda anlagen. För att bibehålla hälsan arbetar kroppen hela tiden med att försvara sig mot infektioner, förnya sina celler och transportera bort slaggämnen som bildas i cellerna där näringen omsätts (kallas för metabolism/ämnesomsättning).

Viktiga livsstilsfaktorer för en god hälsa är fysisk aktivitet, psykiskt välbefinnande och vad vi äter. Den fysiska aktiviteten ökar blodcirkulationen och borttransport av slaggämnen. Det psykiska välbefinnandet är viktigt för att vi inte ska bli sönderstressade, för en god matsmältning och att vårt hormonella system är i balans. Maten skall ge all den näring som kroppen behöver. Får vi för mycket eller för lite mat blir vi sjuka. Får vi i oss olämplig mat blir vi sjuka.

Människan utsätts ständigt av attacker från många olika småkryp såsom virus, bakterier, svampar och parasiter. Till sitt försvar har hon ett immunförsvar som består av vita blodkroppar. Det är levande celler som finns överallt i kroppen. Dessa vita blodkroppar kan krypa ut genom blodkärlsväggarna och ”åla” sig fram till ställen där kroppen blivit utsatt av ett infektionsangrepp. Vissa vita blodkroppar är som vaktposter utplacerade lite varstans i kroppen, i huden, i munnens och tarmarnas slemhinna o.s.v.

Det finns många slags specialutbildade vita blodkroppar, några har till uppgift att spåra upp cellförändringar och döda dessa celler innan de blivit till cancerceller. Andra har till uppgift att bokstavligen äta upp bakterier och med hjälp av kemiska ämnen helt enkel smälta ner bakterierna (”lysera”). Andra vita blodkroppar bildar ett motgift (antikroppar) mot olika virus och bakterier och kan på så sätt oskadliggöra dessa.

Räcker inte immunförsvaret till så kan både livshotande infektioner och cancer uppstå.

Inom naturläkekonsten har man långt före skolmedicinen haft den åsikten att kroppen har ett immunförsvar. Det är först under de senaste årtiondena som skolmedicinen börjat ”tro” att så är fallet.

Människan har under årtusenden levt i samklang (symbios) med naturen och är hela tiden beroende av den för sin hälsa. Blir människan sjuk så kan hon också få hjälp av naturen i form av solljus, rent vatten och av våra läkande växter. Allt detta är en del av naturläkekonsten.

Genom årtusenden så har människan samlat på sig en enorm erfarenhetsbaserad kunskap för att behandla olika sjukdomar med läkeväxter. Människan har också tagit tekniken till sin hjälp för att rätta till det som gått fel, ex. med hjälp av kirurgin, avancerad specialistvård och akutsjukvård som räddar människan från en för tidig död. Läkemedelsindustrin har också tagit fram kemiska läkemedel som många gånger är till stor hjälp. Däremot betraktar dagens  sjukvård ”naturliga läkemetoder” som förlegade, inte för att de är dåliga utan för att de är ”omoderna”.

Det är viktigt för människans hälsa att hon inte förlorar kontakten med naturen och har fri rätt att välja naturläkemedel för sin hälsa.

För mig gäller dock följande två behandlingsprinciper

1. Primum non nocere, först av allt inte skada!
2. Den sjuke ska få den behandling som är bäst för henne, det kan vara antingen en skolmedicinsk eller naturmedicinsk behandling, ibland en kombination av de båda.

Med. lic. Raimo Heino